Jag tycker om dig för du är vacker
Men jag älskar dig för du är du...
CHRISTER SANDELIN
Vad är vi förutom
järnfilsspån som dras till magneter
små partiklar i rymden
som försöker åka slalom mellan svarta hål
IRMA SCULTZ 1991
Från IRMA: Vill ha dig
Ännu en morgon i staden
där vi fartblinda aldrig står still
Jag vaknar i ruiner av en natt jag inte minns
och en spegel stirrar på min bild
som den dödsdömde skulle be om nåd
ber jag om lite glädje till låns
därute väntar livet men jag vill inte dit
så kyss mej, kyss mej en gång till
den fege dör tusentals gånger
den modige dör bara en
men spegeln skiter i vem av dom
Jag är i dag ... så ge mej makserad
J. THÅSTRÖM 1988
Från IMPERIET: Du är religion
Det var en gång en vacker värld av människor och natur
Det fanns inga länder, rena stränder och inga djur i bur
Så en dag kom någon på att han ville kom upp över andra
Så i stället för att stå på samma nivå började man klättra på varandra
Du når högre från hans huvud än om du står bredvid
Så bygger vi oss en stilig människopyramid
Som upptar all vår tid
Om någon ovanför dig tappar greppet så har du chansen nu
Klättra upp på hans plats, ta hans jobb och ragga upp hans fru
Haaa!!!
Och all ni som klättrar kommer aldrig att förstå
Att för varje steg ni tar uppåt blir det längre till marken ändå!
D. GIESE 1992
Från BIG FISH: Människopyramiden
Tiden stannar upp för en liten stund
en kort sekund
som aldrig tycks ta slut
klockan bara tickar och surrar och slår
en timme går
och ändå är allt som förut
tiden sägs vara till för att ordna allt
noterar kallt
jag tål inte tidsfördriv
fast här i ett vacuum, ett ingenting
som slår en ring
kring hela mitt stackars liv.
Tillfällig förvirring, nog är det så
men säg mig då
när börjar mitt liv igen?
den timmen kunde gått till en annan man
som vill och kan
göra något bra av den
jag kan inte förstöra min tid så här
den är mig kär
vem vet när den kommer att ta slut
klockan bara tickar och surrar och slår
en timme går
och ändå är allt som förut.
Ingenting som sker, bara stillestånd
en missad rond
i tillvarons boxningsring
det verkar som en håltimmes dragningskraft
sög mig fast
och stoppade allt omkring
låt mig nu gå vidare, släpp ditt grepp
för mina skepp
skall inte få brinna än
jag måste få min tid att ta fart på nytt
en timme har flytt
och den ska jag ta igen.
D. GIESE 1996
BIG FISH: Håltimme
Eldar som värmer oss är de eldar som när oss
Eldar som bränner oss är de eldar som lär oss
Från COSA NOSTRA: Eldar
Är det för nattens kyla
eller för dagens regn?
till slut finns inte viljan kvar att vända om igen.
Man söker mening med det enda liv man har
men ser att inget längre leder en tillbaks
Att jämt har oron för imorgon
eller ångern för igår
jag skulle ge en hel del för att slippa leva så
Jag vill känna att jag vill och att jag tror,
att rädslan för förändring inte längre är så stor
Ska jag våga igen?
Ska jag våga igen,
ett steg mot något nytt
som inte bara leder hem?
Ska jag våga igen?
Ska jag våga igen,
utan att jag vet
vad som väntar mig
och vad som följer sen?
Vad följer sen?
Jag hörde några ord som kom
från en vis mans mun,
"att våga är att bara mista marken för en stund
men att inge våga något fast man vill
är att förlora sig själv och mer därtill."
A. FALK 1987
ADOLPHSON & FALK: Våga igen
Jag ville vara en mäktig man
och bygga mig borg och rödja mig rike
och gräva omkring dem ett väldigt dike,
så långbent ondska för bredt det fann.
Där ville jag duka borden till fest
och bjuda hvar hungrig från vägen till gäst
och alla raska och präktiga karlar.
Där skulle det sägas högt och fritt,
att svart är svart och att hvitt är hvitt,
och livet berömmas, så länge det varar.
Jag ville vara en orädd man.
Giv mig, o öde, en kamp och en sadel,
ett drabbande svärd och en sak utan tadel
att falla för, om ej segra jag kan!
Och får jag ej nämnas på ärans dag,
dp skarorna komma från lyktat slag,
bland dom som stormat och stupat i täten -
likgodt, om i hvirvlande hopen jag stred!
Fram kan man väl gå fast i sista led,
och man sover väl godt, fast man sover förgäten.
Så vardt jag en drömmare, icke en man!
Jag fäktar och rasslar med ordens lansar,
och bär jag i diktens tornering ett pansar,
går jag eljest i hvardagskvaj som en ann.
Jag ville sjunga i bergens ljus
men dröjer i skuggan kring hembyns hus,
där minnena spela som näktergalen.
Men nejden skall höra ännu min röst!
Finns luft i lunga och klang i bröst,
kan sången nå upp, fast den ljuder i dalen.
E.A. Karlfeldt 1898
Drömmen och livet
Vad är livet? Blott en hägring,
blott en skugga och en spegling.
Bländverk allt, som blev oss givet!
Ty en dröm är hela livet,
själva drömmen drömmer vi.
CALDERÓN
Livet en dröm
Lyckan den är som en boomerang,
när den väl börjar vända får man springa som fan!
Från WILMER X: Är det blues du vill ha
Jag skulle bra gärna vilja veta
varför vårt hus inte fick stå kvar
Jag skulle bra gärna vilja veta
vad dom har gjort med mor och far
Kan någon människa ge ett svar
Dom sa att huset låg mitt i vägen
låg mitt i vägen för en soldat
Det var en omväg på några steg
men i stället slängde han en granat
Hur kan en människa bli så lat
C. VREESWIJK
C. VREESWIJK: Telegram för en bombad by
Jag hade hoppats på att tiden skulle hjälpa mig att glömma
Jag hade hoppats på att natten skulle hjälpa mig att drömma
Jag hade hoppats på att någon skulle lära mig att se
Men jag har ödslat mina dagar
Jag har tagit allt för givet
Allting bakom mig är aska
Allting bakom utom livet
som ligger där och väntar på att någonting skall ske
Att ständigt söka efter lycka
det har skurit upp mitt hjärta
Att ständigt söka efter lycka
det har bara gett mig smärta
Jag hade hoppats på att någon skulle lära mig att se
Oh, all den ögonblicklig spänning
alla våra synder gav oss
börjar tappa all sin charm nu
börjar slita tiden från oss
och på samma gång blir ögonblicket kortare ändå
Men jag är trött på att leva, rädd att dö
Men när jag såg dig var det räddningens ö
Trött på att leva, rädd att dö
Jag kanske bara är en pojke
allt för ung att kunna drömma
men jag vet att det finns stunder
som jag helst av allt vill glömma
så jag blundar för att slippa se på dig och på din kropp
För en gång trodde jag på sanning
En gång trodde jag på ära
Trodde du och jag var vänner
Trodde du och jag var kära
Men jag fann att människor ändrar sig så enkelt utan skäl
J. KINDE 1981
LUSTANS LAKEJER: Skuggan av ett tvivel